Emil Lindström

Emil möter: Kjell Eriksson

kjell eriksson

Jag är oerhört stolt att få presentera veckans gäst i Emil möter. Det är ingen mindre än medieprofilen Kjell Eriksson, känd från bland annat Vakna med the voice, Pippirull i P3 och diverse tv-produktioner på Kanal 5 och TV3. Idag sysslar Kjell mycket med att producera podcasts, och det är det vi pratar mest om. Men det blir också lite om självkänsla och personlig utveckling. Intervjun blir öppen och oerhört underhållande.


Hej Kjell. Hur är läget?

Upp och ner, har precis kommit hem från en resa i Las Vegas. Så jag är jätte-jet-laggad. Det låter kanske som en jet-set-sjukdom, men det är ett lidande som också borde få en stödförening. Swisha mig gärna!

Ja var ska vi börja egentligen. Du har sysslat med det mesta. Från radiopratare i p3, till någon slags frilansande tv-profil, till podcast-expert. Vem är egentligen Kjell Eriksson idag?

Jag har alltid velat berätta saker, de som känner mig blir galna eftersom jag pratar så mycket hela tiden. Radion har varit ett sätt att få utlopp för detta. Numera ser jag än fler möjligheter och jag försöker utnyttja dem. Vi lever faktiskt i ett fantastiskt IT-samhälle där man kan blogga, spela in videos, göra poddar, vloggar, klipp med sin katt och skriva en Tweet som alla blir arga på. På ett sätt är det lite problematiskt för mig, jag blir som en pensionär som hamnar på en silja-line-buffé, man vill äta av allt tills man spyr. idag har jag mitt egna produktionsbolag och för det mesta jobbar jag i nätverk med likasinnade. Det dyker upp en idé, och verkar det kul och framförallt lärorikt och något som känns utmanande så ger man det en chans. 

Alla frågar ju alltid vad man jobbar med, jag vet inte riktigt vad jag ska svara alltid. Jag flyger drönare och fotar från ovan, jag skriver artiklar om teknik ibland, jag filmar företagsfilmer, jag är med i något TV-program, jag gör podcast, både där jag hörs men också där jag är producent och ljudtekniker. Jag brukar ibland säga att jag jobbar som en modern CD-rom. Det är ljud, bild, grafik och lagring på samma gång.

Först och främst måste vi lösa det här grammatiska problemet vi har i Sverige. En podcast, flera… podcasts, podcaster, podcastisar ??? Och vad kallas de som sysslar med podcasts? Poddare?

Man poddar. Tycker jag. Men man spelar in en podcast. Eller en podd. Vi har gjort flera poddar! Det kan man väl säga? Webb-radio då? Vad hände med det? (plats för smiley).

Jag lyssnade på din mycket underhållande föreläsning om podcasts på Webbdagarna i Göteborg. Är det något du gör ofta och gillar att göra? Du kändes väldigt bekväm på scenen.

Jag trivs på scen, jag gick ju faktiskt teaterlinjen på Södra Latin. Dock så var det lite annorlunda på scenen där i skolan än på en Webbdag i Göteborg. Då på teaterlinjen hade man mjukisbyxor på sig och läraren drog igång trummor i högtalarna som gick i loop och så fick vi krypa runt och göra läten och hitta oss själva. Jag kände väl inte då att jag hade nytta av det, men kanske trots allt, så är det kanske därför jag kändes bekväm på scen. Har man fått krypa runt på det sättet är det inte så farligt att för en gångs skulle bara få vara sig själv och stå upp och prata.

Poddar är ju populärare än någonsin och jag tror att väldigt många i min ålder gärna skulle ha en podcast. Ändå är det ingen jag känner som har vågat starta någon. Hur kommer man igång hur vågar man ta det där sista steget från idé till genomförande?

Där sa du något! Jag föreläste en gång på Kulturama, för flera klasser. Det skulle handla om radio eftersom de pluggade just ljud och radio. Jag var helt säker på att alla som satt där i publiken redan hade provat att ha en podcast. Men icke. Det var bara en som tillslut räckte upp handen när jag frågade. Jag blev lite chockad. Jag trodde man pluggade media och sådant eftersom man vill jobba med det och framför allt för att man vill vara i framkant och förmedla något. Jag tror dock att många är fega och rädda, vilket är synd. 

Vad är det vanligaste misstaget som nya podcastare gör?

De glömmer ljudkvalitén. Allt för många pratar flera runt ett bord rakt in i datamikrofonen. Det surrar och brusar och ekar. Ni minns väl farbror Barbro i Nile City som sa att det inte finns några genvägar till det perfekta ljudet?

Jag förespråkar en mikrofon för varje person som pratar. Och helst ska man sedan mixa det hela så att det bara är den mikrofonen som hörs som ligger högst, för att minimera rumsljudet. Mitt tips är att ladda ner ett studioprogram på Sveriges Radio P1 och jämföra sitt ljud med det och försöka eftersträva att det låter ungefär åt det hållet.

Ett annat misstag är att inte ha ledning och riktning. Du ska se din podcast som om du satt på en scen och att det i lokalen satt åhörare som du måste ta hand om. När de inte förstår måste du förklara, när alla på scen pratar för fort måste du sammanfatta, och du måste vägleda dem som lyssnar i samtalet. Det räcker att en person har den rollen. Lyssna på spanarna på P1 och på Ingvar Storm, hur han gör, så kan du lära dig en hel del.

På webbdagarna beskrev du det så kallade ”Elvissyndromet” i podcastvärlden. Utveckla gärna det för läsarna.

Ja, Elvis lyckades och då försöker massor lyckas genom att härma honom och klä sig likadant. Ingen har lyckats. Jo, visserligen finns det fina look-a-likes, men det är inte samma sak som att bli Elvis. Det kan ingen annan än Elvis bli. 

Jag brukar prata om detta som ett Elvissyndrom. När man härmar någon och därför glömmer sig själv. Du är bra på att vara du och det är det du ska utveckla före du härmar någon annan. Du kan förstås inspireras av andra, men det är något helt annat.

Jag vet att du förespråkar att man lägger ganska generöst med pengar på sin utrustning. Om man inte har de pengarna men ändå vill starta en podd. Går det att kompromissa?

Ja, absolut det går. Jag har faktiskt gjort en del kompromisser också. Jag använder ofta mikrofonen SE-X1. Den kostar bara en tusenlapp. Men den låter faktiskt väldigt bra. Jag tycker om att kompromissa och testa ny teknik, som också kan vara billig för att se om det går bra. Men det gäller att kompromissa rätt. Har du inte så mycket pengar är det bättre köpa en mikrofon, än två dåliga, men att kompromissen då är att du då håller i den och flyttar den mot den som pratar.

Redigeringsprogrammet Audacity är gratis till både Pc och Mac. Där kan du spara en slant om du tycker det funkar. Men glöm inte innehållet! Du kan aldrig köpa upp dig så mycket i teknik att programmet blir bättre rent innehållsmässigt, det får man inte glömma.

Vad jobbar du med för poddar just nu? Har du några andra projekt just nu?

Just nu så jobbar jag med ett projekt tillsammans med Telia som heter ”Digitalisterna”. Den handlar om det digitala livet som nu förändrar oss småföretagare. Och så hjälper jag Konkurrensverket som precis dragit igång sin podcast. Där hörs jag inte, jag bara hjälper till med administrationen bakom. Det tycker jag är sjukt kul. Till stor del beror det på att Ola Billger som leder den podden, som annars jobbar som kommunikationschef på Konkurrensverket, är lysande som programledare. Det är det som är så roligt med poddar – för på företag och myndigheter sitter massor av talanger som passar alldeles utmärkt att leda program.

Jo, sen ska jag och några kompisar dra igång en drönarpodd. Vi älskar att köra drönare så vi måste få prata om det också. 

Efter alla dina år i radio och media måste du jobbat med många väldigt roliga projekt. Vad är det roligaste du gjort eller jobbat med?

Helt klart roligast var när jag tackade ja till att vara med i TV4:as ”Hjälp jag är med i en japansk TV-Show”. Förmodligen hade stora kändis-Sverige tackat nej av rädsla, att de ringde ner på listan och hamnade hos mig.

Jag fick bo i Tokyo i nästan två månader och ena dagen vara klädd som kyckling och andra dagen som sumobrottare, samt rulla runt i både lera och slem. Tack alla fegisar som tackade nej, så jag fick uppleva detta! Det är helt klart den bästa resan jag gjort hittills!

I din självbiografi Kjell (som jag verkligen kan rekommendera) och radiodokumentären För dom är jag bara tjock så beskriver du att en stor anledning till att du började med radio var för att du var överviktig som barn. Idag när du är känd, ser det du det som ett “in your face” mot de som var kritiska till dig eller är du bara glad att få syssla med det du gör?

Det sägs att har man haft motstånd i livet så kan där dyka upp kraft. Lite så är det nog. Jag har väl förklarat det någon gång att när alla angriper ens kropp, för att man är tjock, så kan man verkligen inte göra något åt det. Möjligen banta vilket ju tar flera månader. På ett sätt har jag alltid sett det som det värsta, när folk angriper en för något man inte kan göra något åt, det är en sådan återvändsgränd att det blir ett övergrepp. Har man levt så, går det att finna styrka och mod och då är det inte så farligt att leva ut och våga göra saker, för man har liksom vant sig vid att bli angripen. Jag tror faktiskt det är därför jag vågar göra så mycket knas i mitt liv. Jag ser det inte som en revansch, men jag tackar för att jag fick kraft, mod och styrka.

Jag tror faktiskt det är därför jag vågar göra så mycket knas i mitt liv. Jag ser det inte som en revansch, men jag tackar för att jag fick kraft, mod och styrka.

Har du några råd till de ungdomar som drömmer om att jobba inom media eller starta en pod men inte vågar på grund av t.ex övervikt eller dålig självkänsla?

Mitt råd är att aldrig ge upp och att låta saker ta tid. Det är också viktigt att inte lyssna på grupptrycket. Tänk på alla som börjat röka på grund av grupptrycket. Är den gruppen med dig på sjukhuset sen när du tar emot ditt cancerbesked? Troligen inte. Du måste lyssna till dig själv och vad du vill och gå den vägen. Du måste också se vad du är bra på och förvalta det även om det är något du tror inte har någon nytta eller betydelse, för det har det, jag lovar! 

Och vill man börja med en podd eller så, så är nu den bästa tiden, inte sen. 

Om du fick välja en annan person som jag skulle intervjua, vem skulle det vara i så fall? Har du några frågor till den personen?

Oj, kan du inte ringa Prinsen och hälsa från mig. (ingen aning om han vet vem jag är, men han borde väl ha en mobil?)

Sista bonusfrågan till dig Kjell. Äter du isbergssallad idag, eller håller du dig borta från det efter din dokumentär Minimize Me. (Kjell skulle 2004 göra en egen version av blockbusterdokumentären Supersize Me och skulle då äta isbergssallad under en lång period. Han gav upp efter två dagar.)

Ha, ha, att du minns den lilla filmen! Vad kul! Att bara äta sallad var hemskt, vilket jag ju gjorde i den där lilla filmen. Inget att rekommendera. 

Men nu efter att jag varit en vecka i Las Vegas så är jag både fet och fattig och tänker leva på kokta ägg ett par veckor. Jag åt lite för många hamburgare nämligen.


Fem snabba frågor

Facebook, Twitter eller Instagram?

Twitter – men har precis sen förra året blivit med Instagram, gillar videos som går i loop på 15 sek.

Nyheter på internet eller i tidning?

Internet – alltid en iPad i sängen.

Mac eller PC?

Mac. PC går inte. Bedrövligt, tycker synd om alla som måste jobba med PC.

Radio eller tv?

Radio!

Framtiden eller förr i tiden?

Framtiden. Det enda säkra man vet är att den kommer!


Jag riktar ett mycket stor tack till Kjell för att han ville vara med i Emil Möter. Jag tar med mig många bra tips om att starta podd. Jag hoppas att jag en dag får möjlighet till att starta en podcast. Då vet jag vem jag mailar mina frågor och funderingar till! Dessutom sa Kjell många kloka ord om självkänsla. Möjligheten att få revansch senare i livet genom att utnyttja den kraft och det mod man fått tack vare de tuffa stunderna i livet.

Exit mobile version